Kära du
Jag såg dig falla mot marken,
i slowmotion,
men min kropp ville inte lyda
och jag fick inte tag i dig i tid.
Du slog hårt mot asfalten,
jag trodde allt var över.
Du låg där framför mig i flera bitar,
jag gjorde allt för att rädda dig
men jag fick inte kontakt.
Jag tog med dig hem
och efter lite om och men var du hel
och fungerade igen.
Kära gamla telefon, fall aldrig mer ur min hand!
Kommentarer
Trackback
